(1678–1741)
Vivaldi var en av de allra mest nyskapande tonsättarna under barocken. Han gjorde otaliga resor i sin eviga strävan efter berömmelse och rikedom, och var dessutom under hela sin levnad oerhört produktiv.
Vivaldi var visserligen prästvigd, men sitt hjärta det hade han i musiken. Han kom att ägna mycket mer tid åt komponerandet än åt prästämbetet och efterlämnade en enorm produktion – som innefattar cirka 550 konserter.
Vivaldi föddes 1678 i Venedig. Barnmorskan trodde först inte att han skulle överleva och såg därför till att han döptes omedelbart. Det är oklart huruvida hennes tvivel berodde på barnets hälsa, eller på den jordbävning som skakade Venedig samma dag, men Vivaldi överlevde.
Venedig var vid den här tiden ett viktigt musikaliskt centrum med minst sex fullskaliga operasällskap och en blomstrande musikutgivning. Vivaldi föddes i praktiken in i musikbranschen, då hans far var violinist i Markuskyrkans orkester. Han visade tidigt intresse för musiken och fick både violin- och cembalolektioner av sin far.
Musiker och präst
Som ung fortsatte Vivaldi sina musikstudier, men han läste samtidigt till präst. Detta var föräldrarnas enda möjlighet att ge honom en utbildning. På grund av sin ohälsa – Vivaldi led troligen av astma – fick han dispens för att bo hemma hos föräldrarna under studietiden. På så sätt kunde han fortsätta sina musikstudier. Vivaldi prästvigdes 1703.
Ett arbete för livet
Under resten av sitt liv strävade Vivaldi efter att helt kunna hänge sig åt musiken. Han blev allmänt känd som il prete rosso (den röde prästen) på grund av sitt röda hår (hans far kallades Rossi av samma anledning).
År 1703 fick Vivaldi sitt första uppdrag som musiker på ett hem för föräldralösa flickor, Ospedale della Pietà, som violinist och senare även som violinlärare. Detta var egentligen till stor del ett hem för adelns oäkta barn, vilket betydde att det inte saknades välgörare.
Barnhemmet var också ett musikkonservatorium som höll mycket hög klass. Det var här Vivaldi grundlade sitt goda rykte och blev mycket framgångsrik. Utgivningen av hans många partitur, däribland hans mest kända verk De fyra årstiderna, gjorde honom till en välbärgad man. Han lär emellertid också ha blivit mycket girig och fåfäng.
Den mest betydelsefulla kvinnan i Vivaldis liv var en sångerska som hette Anna Giraud. Detaljerna kring hur de träffades är okända, men 1742 flyttade hon in hos honom som hans hushållerska. De levde tillsammans under resten av Vivaldis liv.
En man med många talanger
Vivaldi var otroligt produktiv och komponerade uppemot 50 operor. Han skröt med att han kunde komponera en konsert fortare än en notskrivare kunde skriva ut stämmorna.
Omkring 1738 avtog Vivaldis popularitet i Venedig. När hans operor inte längre efterfrågades av den venetianska publiken, flyttade han till Wien. Hans mecenat, kejsar Karl VI, avled dock, och Vivaldi blev utblottad. Ett år senare dog han själv, med Anna vid sin sida.
I korthet
1678 Föds 4 mars i Venedig
1703 Prästvigs och inleder därefter sin långa karriär, först med en tjänst som violinist. Arbetar efter hand även som både lärare och dirigent vid konservatoriet, Ospedale della Pietà
1713 Utnämns till musikalisk ledare vid konservatoriet. Hans tjänst innefattar en hel del komposition: minst två nya mässor och vesprar varje år samt minst två konserter i månaden; dessutom enstaka stycken på begäran
1718 Tjänstledig från konservatoriet och bor då i Mantua. Gör succé som operatonsättare där
1720 Återvänder till Venedig och konservatoriet; stannar där i tre år innan han återupptar sina resor
1725 Ger ut en samling (12 konserter) kallad Il cimento dell´armonia e dell´invenzione. Den inkluderar hans mest varaktiga framgång, De fyra årstiderna
1735 Får ett hedersutnämnande vid konservatoriet. Tanken är att det ska begränsa hans oavbrutna resande
1738 Besöker Amsterdam, dirigerar där öppningskonserten vid Schouburg-teaterns 100-årsjubileum
1740 Lämnar tjänsten vid konservatoriet. Flyttar till Wien
1741 Dör 28 juli i Wien av ”invärtes eld” (troligen samma symptom som plågat honom hela livet)
1974 Dansken Peter Ryom publicerar sin förteckning över Vivaldis verk, i vilken varje komposition får ett eget RV-nummer