Giuseppe Verdi

(1813–1901)

Den italienska operans nestor dog 1901 och fick en statsbegravning.

Verdi blev en mycket gammal man, och hans skaparkraft förblev obruten trots att åren gick. I en häpnadsväckande, kreativ blomstring på ålderns höst krönte han sin mer än 50 år långa karriär med två avslutande mästerverk.

När Verdi kom upp i medelåldern och upplevde familjelyckan började han dra ner på arbetstakten. Det skulle dock visa sig att Italiens främste operatonsättare hade mycket mer att ge.

Det tidiga 1850-talet var en vattendelare både i Verdis karriär och i hans liv. Framgångarna med Rigoletto (1851), Il Trovatore (Trubaduren) och – efter ett inledande fiasko – La Traviata (båda 1853), befäste hans position på krönet av italiensk operakonst.

Mitt i denna framgångsvåg slog änkemannen Verdi sig ner med älskarinnan Giuseppina Strepponi på ett gods han förvärvat, nära Busseto. Det blev skandal i den lilla staden, men Verdi lät sig inte bekomma av kritik från sin f d svärfar och dova muttranden från byborna. Paret levde lyckliga på godset fram till Giuseppinas död, nästan ett halvsekel senare.

Giuseppe Verdi

Ett liv bortom teatern

Verdi satte stort värde på sin nya roll som gentlemannabonde. Han balanserade detta mot den musikaliska verksamhetens krav, vilket resulterade i en markant nedtrappning från den extrema arbetstakt han hållit under årtiondet efter framgången med Nabucco (Nebukadnessar) år 1842: 16 operor på elva år. Det var dessa år Verdi senare beskrev som sina ”år i galärerna”; han var glad att kunna lämna dem bakom sig.

Franska förbindelser

Verdi var nu en internationell celebritet och mycket efterfrågad av teatrar utanför Italien. I synnerhet Parisoperan var ivrig att rekrytera honom. Han var villig att – för stora gager – ge sig i kast med den ”grand opéra” som nu var på modet där.

Detta gjorde det nödvändigt med långa vistelser i Paris; och för att fullborda andra beställningar gav sig Verdi ännu längre iväg, till Sankt Petersburg, London och Madrid. Han ägnade sig också under 1850- och 1860-talen åt att omarbeta tidigare operor och slutligen att förbereda andra som beställts i utlandet för den italienska scenen.

När Aida – som haft premiär i Kairo 1871 vid invigningen av Suezkanalen – presenterades i Neapel två år senare, tycktes den nu 60-årige tonsättaren fullt tillfreds med att låta ridån gå ner för en karriär av sällan skådat slag. Samma år komponerade han en stråkkvartett, som 1874 följdes av den berömda Messa da Requiem; men det fanns inga nya operaprojekt i sikte.

En sista blomstring

Under återstoden av 1870-talet ägnade sig Verdi åt sitt lantgods, och gjorde då och då resor utomlands för att övervaka uppsättningar av sina verk.

Så inträffade 1879 det musikaliska miraklet – Verdi lockades fram ur sin avskildhet för att med librettisten Boito skapa två operor byggda på dramer av Shakespeare: Otello (1887) och slutligen det komiska mästerverket Falstaff, som med stor framgång uppfördes 1893. Då var tonsättaren 80 år gammal.

I korthet

1842 Träffar sångerskan Giuseppina Strepponi under första uppsättningen av Nabucco. Hon är då älskarinna till direktören för La Scala, men blir nu Verdis älskarinna och senare hans hustru.

1848 Köper ett gods vid Sant’ Agata nära Busseto.

1851 Giuseppina flyttar till Sant’ Agata, till synes oberörd av den skandal det orsakar.

1859 Gifter sig med Giuseppina; Un Ballo in Maschera (Maskeradbalen) framförs framgångsrikt i Rom, efter en tvist med censuren.

1862 Hedras av tsaren efter framgången med La Forza del Destino (Ödets makt) i Sankt Petersburg.

1864 Blir invald i franska Académie des Beaux-Arts.

1865 Verdi vägrar sätta sin fot i den nya teatern i Busseto, uppkallad efter honom.

1867 Don Carlos blir en stor framgång i Paris; blir hedersmedborgare i Genua.

1874 Uruppförande av hans berömda Messa da Requiem, skriven till vännen och den hyllade författaren Manzoni.

1881 Framgångsrik uppsättning av Simon Boccanegra på La Scala, omarbetad i samarbete med librettisten Arrigo Boito.

1887 Blir hedersmedborgare i Milano, efter premiären på Otello.

1893 Blir hedersmedborgare i Rom, efter en triumfartad premiär på Falstaff.

1897 Giuseppina dör och efterlämnar en förtvivlad Verdi.