Ludwig van Beethoven

(1770–1827)

Beethoven levde historiskt sett under en revolutionär period. Hans musik – vars flöde och känslomässiga kraft är helt unik – svarar väl mot de omvälvande tiderna och är ett uttryck för själva tidsandan.

Beethoven sågs av många som Haydns och Mozarts musikaliske arvtagare, men han blev mycket mer än så. Han överskred vedertagna gränser och skapade musik med revolutionär kraft.

Beethoven var 18 år när franska revolutionen bröt ut år 1789. Han bodde fortfarande i hemstaden Bonn, där han stadigt byggde sig ett rykte som mångkunnig musiker.

Han spelade continuo på klaverinstrument vid Bonn-operan och viola i teaterorkestern. Men det var vid pianot som han verkligen glänste och gjorde sensation med sina helt obesvärade improvisationer.

Han stöttades av en aristokratisk änka, fru von Breuning, och fick tack vare henne ett antal välbärgade pianoelever. Genom fru von Breuning blev han också presenterad för greve Ferdinand von Waldstein, en högt uppsatt och inflytelserik medlem av den österrikiska adeln.

Beethoven kommer till Wien

Förbindelsen med greve von Waldstein gav utdelning 1792, när Beethoven bestämde sig för att tacka ja till en stående inbjudan att resa till Wien och studera för Haydn.

Någon djupare relation till Haydn uppstod aldrig, men Beethoven fick reda på att von Waldstein beskrivit honom som den nye Mozart – som året före helt oväntat hade dött. Genom greven fick Beethoven entusiastiska beskyddare som gav honom en fin start i musikhuvudstaden.

En ursprunglig kraft

Efter Beethovens första konsert 1795 växte publikens beundran stadigt, för djupet och originaliteten i hans pianokompositioner och inför hans mästerliga sätt att framföra dem.

År 1800 inträdde Beethoven i en ny period i karriären, då han skulle komma att förändra det musikaliska språket med en av de största insatserna i det konstnärliga skapandets historia. Mirakulöst nog gjorde han detta medan han utkämpade den ensamma kampen mot sin tilltagande dövhet.

I det nya seklets början, med larmet från Napoleons arméer i bakgrunden, komponerade Beethoven nio symfonier, fem pianokonserter, stråkkvartetter, en lång rad pianosonater, en lysande violinkonsert och en enda opera, Fidelio.

I alla dessa verk uppvisar han ett absolut mästerskap i den musikaliska formen, vilket gjorde det möjligt för honom att utforska sitt eget mänskliga djup.

Ekonomisk stabilitet

Även under denna tid fortsatte Beethoven envist att försörja sig utan officiell anställning. Hans växande berömmelse gjorde att han kunde publicera sina noter med god förtjänst. Beskyddare betalade ansenliga summor för en dedikation och stod gärna för underhåll till Wiens vördade och älskade adoptivson.

I korthet

1783 Engageras som continuospelare av operahuset i Bonn. En musiktidskrift jämför honom på ett fördelaktigt sätt med Mozart.

1787 Skickas till Wien för att studera för Mozart. Han tvingas återvända till Bonn bara efter två månader, på grund av moderns död. Det påstås att Mozart till sina vänner ska ha sagt: ”Den här unge mannen kommer att gå långt.”

1789 Spelar viola i Bonns nya operahus.

1790 När Haydn passerar Bonn på väg till London imponeras han av Beethoven och erbjuder honom undervisning, om han kommer till Wien.

1791 Mozart dör den 5 december och lämnar ett stort tomrum i Wiens musikliv.

1792 Flyttar till Wien, där han entusiastiskt tas upp i kretsen kring greve von Waldstein.

1802 Beethoven utom sig p g a tilltagande dövhet. Skriver ”Heiligenstadt- testamentet”, där han avslöjar djupet i sin förtvivlan och hänger sig åt sin konst.

1805 Komponerar sin enda opera, Fidelio, som då misslyckas, men gör succé nio år senare, kraftigt omarbetad.

1808 Uruppförande av Symfoni nr 5 och nr 6.

1812 Träffar den store diktaren Goethe, som ser Beethoven som ”en ytterst otämjd person…”

1815 Europa går in i en fredlig period efter Napoleons nederlag. Beethoven isolerar sig alltmer.