Johann Sebastian Bach

 (1685–1750)

Bach hade en stor familj och fick arbeta hårt för att försörja den. Han blev en mycket produktiv tonsättare – med en enorm verklista – men fick under sin livstid aldrig det erkännande han förtjänade.

Bachs 27 år i Leipzig var mycket hektiska. Arbetet som kantor i Thomaskyrkan medförde många plikter, och med en familj att försörja tog han på sig extra arbetsuppgifter.

En anledning till att Bach sökte tjänsten som kantor (director musices) i Leipzig var att han trodde att Thomasskolan kunde erbjuda en god utbildning för hans söner. Bach hade sju barn med sin första fru, Maria Barbara, och han fick ytterligare 13 med sin andra fru, Anna Magdalena. De två äldsta sönerna kom själva att bli erkända tonsättare. Det blev även den yngste, Johann Christian, som kom att bli en av Mozarts förebilder.

Johann Sebastian Bach

Musicerande

Bachs andra fru, Anna Magdalena, var professionell sångerska, men i Leipzig inskränktes hennes musicerande till hemmets vrå. Bach sammanställde Notenbüchlein åt henne (en bok med pianostycken och sånger). Den innehöll musik både av honom själv och andra tonsättare.

Samtidigt som Bach fullgjorde sina plikter vid skolan åtog han sig extraarbete för att öka sin inkomst. Att på uppdrag komponera begravningsmusik eller bröllopskantater gav välbehövliga extrainkomster till försörjningen av hans växande familj.

Karriärplaner

Som Tysklands mest kände organist blev Bach ofta inbjuden att provspela och inviga nya orglar i andra städer. Han uppskattade möjligheten att resa. Trots att Leipzig var en blomstrande stad, verkade Bach ibland uppfatta den mer sofistikerade staden Dresden som mer lockande.

Det var i hopp om att få en tjänst i Dresden som han 1733 skickade de första två delarna (Kyrie och Gloria) av sin Mässa i h-moll till den nye kurfursten, Augustus. Det blev inget av med detta försök att flytta till Dresden, även om Bach slutligen fick hederstiteln hovtonsättare.

Sviktande hälsa

Under sina sista tio år arbetade Bach mer än någonsin. Han behöll sitt tekniska intresse för orglar, framförde andra tonsättares verk och fortsatte själv att komponera.

Det myckna resandet förde honom till Potsdam 1747, där han besökte sonen Carl Philipp Emanuel. Han välkomnades av Fredrik den store, som var en duktig flöjtist och gav Bach ett tema ur sin egen komposition – vilket Bach senare utarbetade till ett kammarmusikverk kallat Ein musikalisches Opfer, som en gåva till kungen.

Kring 1749 försämrades Bachs hälsa. Hans syn sviktade, troligen på grund av obehandlad diabetes. Vid sin död 1750 hade han nio barn i livet. Anna dog i fattigdom tio år senare, efter att ensam ha tagit hand om den stora familjen.

I korthet

1707 Gifter sig med sin syssling Maria Barbara.

1710 Äldste sonen Wilhelm Friedemann föds 22 november. Han blir en betydande tonsättare och organist. Dör 1784.

1714 Carl Philipp Emanuel föds den 8 mars. Även han blir tonsättare och klavermusiker hos Fredrik den store av Preussen. Dör 1788.

1720 Maria Barbara dör.

1721 Gifter sig med Anna Magdalena Wülken.

1722 Blir kantor i Thomaskyrkan.

1729 Ledare för Leipzigs Collegium musicum, en tjänst han innehar till 1737, och återigen mellan 1739 och 1741.

1734–1735 Juloratoriet framförs under jul- och nyårshelgen.

1735 Sonen Johann Christian föds 5 september. Han studerar musik för Carl Philipp Emanuel och flyttar sedan till Milano, där han blir romersk katolik. Reser till London, där han skriver operor och symfonier. Dör 1782.

1736 Tilldelas hederstiteln hovtonsättare i Dresden – utan lön.

1741 Komponerar Goldberg-variationerna, ett stort verk för cembalo.

1749 Fullbordar h-mollmässan. Nära nog blind genomgår han två misslyckade ögonoperationer, utförda av den engelske kirurgen John Taylor.

1750 Drabbas av slaganfall och dör den 28 juli. Anna Magdalena överlever honom med tio år.